Teknik
Optisk pulsmätning: så fungerar handledssensorn
Optisk pulsmätning är tekniken bakom nästan alla smartklockor och aktivitetsarmbands inbyggda pulsmätare. Den bygger på ljus istället för elektriska signaler, vilket gör den enkel att bygga in men också känsligare för störningar än ett pulsband. Här förklarar vi hur tekniken faktiskt fungerar, vilka felkällor som gör att siffran ibland slår fel, och när det är läge att byta till bröstburen mätning.
Principen: ljus genom huden
Metoden kallas fotopletysmografi, ofta förkortad PPG. En eller flera lysdioder, oftast gröna men ibland i kombination med infrarött ljus, lyser mot huden på handledens undersida. En fotodetektor bredvid mäter hur mycket ljus som reflekteras tillbaka. Varje gång hjärtat slår ökar blodvolymen tillfälligt i de små kärlen under huden, vilket ändrar hur mycket ljus som absorberas. Sensorn räknar de här mönstren och räknar om dem till slag per minut.
Fördelen är att tekniken inte kräver kontakt med bröstet eller något extra tillbehör, vilket gör den perfekt för kontinuerlig mätning dygnet runt, inklusive sömn. Nackdelen är att signalen är svagare och mer känslig för störningar än den elektriska signal som ett pulsband läser direkt från hjärtat via Bluetooths definierade Heart Rate Service-standard.
Snabbfakta om optisk pulsmätning
- Metod
- Fotopletysmografi (PPG) – ljus genom huden
- Placering
- Handledens undersida, ibland fingret på vissa modeller
- Styrka
- Kontinuerlig mätning utan extra tillbehör, bra i vila
- Svaghet
- Känslig för rörelse, löst band, kyla och hudton
Vanliga felkällor
- Löst sittande band. Rör sig sensorn mot huden tappar den ljuskontakten och pulsvärdet blir hackigt eller uteblir helt.
- Snabba rörelser. Armsvängningar vid löpning, och särskilt handledsrörelser vid styrketräning, skapar rörelsebrus som kan förväxlas med pulssignalen.
- Kall hud. När blodkärlen drar ihop sig i kyla blir signalen svagare, vilket gör mätningen mindre tillförlitlig.
- Hudton och tatueringar. Mörkare hudton eller tatueringsbläck över mätområdet kan påverka hur mycket ljus som reflekteras.
- Placering. Sensorn läser bäst en bit ovanför handledsbenet. Sitter armbandet för långt ner mot handen blir signalen sämre.
Ingen av dessa felkällor betyder att tekniken är trasig eller att en specifik klocka är dålig. De är kända begränsningar som gäller optisk pulsmätning generellt, oavsett tillverkare. Kombinationen av god passform och lugnare rörelser ger i regel den mest tillförlitliga datan.
Om du regelbundet kör intervaller, HIIT eller andra pass med snabba pulsförändringar är ett fristående pulsband ofta det enklaste sättet att få stabilare siffror. Polar, som säljer både sportklockor och matchande pulssensorer, är ett exempel på ett märke där band och klocka är byggda för att fungera ihop. Läs mer om vilken lösning som passar din träning i pulsband eller handledspuls.
Bra att veta: pulsdata från optisk mätning ger en indikation och kan hjälpa dig följa trender. Den är inte en medicinsk mätning och ersätter inte vårdbedömning.
Vanliga frågor
Frågor och svar
Varför visar klockan fel puls under styrketräning?
Handledsrörelser och greppändringar skapar rörelsebrus som kan störa den optiska sensorns avläsning. Ett pulsband över bröstet påverkas inte på samma sätt, eftersom det läser hjärtats elektriska signal direkt.
Blir optisk pulsmätning bättre av att flytta armbandet högre upp?
Ja, många tillverkare rekommenderar att flytta armbandet en bit upp på underarmen vid hård träning, eftersom sensorn då får bättre kontakt och mindre rörelsestörning.
Påverkar tatueringar pulsmätningen permanent?
Tatueringsbläck över mätområdet kan påverka hur mycket ljus som reflekteras och därmed försämra signalen på just den platsen. Att flytta bandet till ett område utan tatuering brukar lösa problemet.
Är optisk pulsmätning tillräckligt bra för vardagsanvändning?
Ja, för vila, sömn och lugnare träning ger optisk mätning i regel en användbar bild av pulsen. Begränsningarna märks tydligast vid snabba pulsförändringar under hård träning.